Under förra helgen var jag, Thorsten,  med några vänner i Bryssel.
Målet var att dricka god Lambic (spontanjäst suröl) och det lyckades vi med! 🙂
När vi kommit ner till vår lägenhet med Manneken Fritz (pommesställe) som granne så begav vi oss till den fantastiska puben Moeder Lambic, ett par minuters promenad bort för att dricka lambic på fat och gueuze (en blandning av lagrad lambic) på flaska.
Det var fortfarande varmt ute och vi lyckades få ett bord på uteserveringen.

 

Moeder Lambic

Vi hittade både Cantillon Mamouche och Framboise (lambic med hallon) på fat tillsammans med färsk lambic från flera bryggerier på fat.
Rosé de Gambrinus som Cantillons framboise kallas är en av deras standardöl. Den har jag provat flera gånger förr men aldrig så här färsk på fat, full av färska hallon blev det en av resans bästa öl. Även Mamuche, deras fläderlambic var fantastisk.
Vi skulle till Cantillons bryggerimuseum dagen efter och jag hoppades på att Jean van Roy, ägare och mästerbryggare, skulle vara på plats så jag skulle kunna tjata mig till en ölleverans till Beer Ditch.

Väl på plats dagen efter så var det massor med folk men med lite tur fick jag en pratstund med Jean. Tyvärr hade han inga goda besked att komma med. Han hade helt stopp på att sälja till nya kommersiella aktörer. Han har en efterfrågan som överstiger tillgången med 20-40 gånger (!)
Ja ja, vi får gå på Stene istället då, han tar in Cantillon till Sverige, främst till sitt Akkurat men några lådor borde han väl kunna sälja till oss. Och vem stiger in genom dörren om inte just nämnda Stene. Jag fick en trevlig pratstund med honom men inga trevliga besked. Samma problem, många vill köpa men begränsad tillgång, ingen chans där just nu. 😦

Lagring hos Cantillon

 

Det blir till att åka ner till Belgien när importtillstånd är på plats och fylla en bil.
På tal om att fylla en bil så fyllde vi i alla fall halva på Cantillon så våra privata Cantillonlager ser i alla fall bra ut.
På Cantillon blev vi bjudna på 50°n-4°e (latitud och longitud till bryggeriet om ni vill åka dit), en lambic som lagrats 2 år på Cognacsfat. Vi hade druckit den tidigare på Moeder Lambic och då blev jag lite besviken, denna gången var den magnifik och en annan av resans höjdpunkter. Intressant hur stämning, ställe och sammanhang kan förändra en öl. Om det nu inte var en sämre flaska vi fick tidigare.

Cantillonflaskor på lagring

På Cantillon träffade jag även Joel från Poppels bryggeri i Göteborg. Jag frågade hur jag kunde köpa deras öl och även de hade problem med för lite tillgång i förhållande till efterfrågan men lite öl kunde fixas och även kontakter med de andra bryggerierna i Göteborg. Riktigt bra eftersom flera av mina Sverigefavoriter finns där och inte är så vanliga i Malmö. Eventuellt kunde samtransport ordnas till Malmö men vi måste nog åka upp och besöka bryggeriet för rundturen som utlovades och lite ölsnack. 🙂
På kvällen åkte vi till festivalen Die Grote Dorst där enbart lambic erbjöds.
Förutom ölen från amerikanska Alagash då, de gör dessa öl på traditionellt lambic-vis men inte kallar sin öl det utan bara spontaneous beers. Deras tre öl Coolship Red, Resurgam och Cerise är mycket svåra att få tag i och det var roligt att de var där. Dessutom var det 3 riktigt bra öl, helt i klass med belgarna.

Tre av Allagash Coolship-öl för avsmakning

Nästa helg är det en annan festival där Allagash, Cantillon och amerikanska Russion River har gjort en WIld Friendship-öl tillsammans. Om någon råkar vara där så ta med en flaska till mig tack!
Det var en mycket trevlig festival där vi vid vårt Malmöbord hann gå igenom det mesta av ölen. Det har sina fördelar att vara 5 som delar.

Malmöbordet på festivalen

Kul att prova olika färska lambics/kriekenlambics (med körsbär) och jämföra olika Gueuze med varandra. Den senaste producenten Tilquin står sig väl och gör mycket bra öl. Kul att den ölen kommer till Sverige. Stort tack även till Constant Companion som ser till att kan hitta Hanssen och DeCam i Sverige. Grymt bra öl, inte minst Hanssens experiment Raspberry som just nu kommit till Sverige. Hoppas den finns kvar att köpa när vi får vårt tillstånd!
Nästa dag skulle ägnas åt besök hos Drie Fontainen och lite mer ölinköp.
Förra gången vi besökte Drie Fontainen var mästareblendaren Armand himself på plats och hans trevliga fru körde runt oss i en skåpbil i jakt på lunch. Så vi hoppades på att få ett snack även denna gång. Det visade sig att han var på plats och att han stolt berättade om det nya bryggeriet och frågade om vi ville se det och smaka på lambicen, det ville vi.  Armand berättade att han själv inte hade några barn som kunde ta över men att Michaël nu hade blivit som en son för honom och det var han som ansvarade för det nya bryggeriet.

Michaël serverar sin nya lambic.

När Michaël kom så började vi skratta och frågade om han kände igen oss. Dagen innan på festivalen hade vi tjatat på att han skulle köra oss till Bryssel i sin van utan att vi visste vem han var. Vi påpekade att förra gången fick vi minsann åka i 3 Fontainens skåpbil och han lovade att köra oss nästa gång 🙂 Det var mycket intressant att se det lilla bryggeriet och höra om de spännande idéerna som finns. Nästa år får vi prova gueuzen men redan nu fick vi prova lambicen och den var mycket bra, den bästa vi provade under resan och det skall bli mycket spännande att följa detta.

Bretten i 3 Fontainens nya lambic fick för sig att sätta fart igen under lagringen

Vi köpte på oss lite mer öl och ölpaté till frukosten för att sedan gå över till 3 Fontainens restaurang som ägs av Armands bror. Där åt jag en god tupp i gueuze tillsammans med 3 Fontainens Geuze 1997 och 2001. Två riktigt bra öl som trots att de var ungefär lika gamla smakade helt olika, intressant.
Nästa anhalt var gueuze museet i Beersel där Patrik hade hört att de skulle ha mycket bra priser. Det hade de och lite mer öl handlades och stuvades in.

Avslutande handling skulle ske i Gent där två av Belgiens bästa ölaffärer skulle finnas enligt Balder. Det var en bit iväg men det var två fantastiska affärer. Jag klarade mig hyfsat ifrån att handla, vågar helt enkelt inte släpa hem mer än lådorna från Cantillon, Drie Fontainen och Guezemuseet 🙂 men det skulle inte vara några problem att fylla bilen bara där.

Kvällens restaurang blev De Heeren van Liedekercke i byn Denderleeuw. Balder hade hört talas om att de skulle ha bra öllista med öl som är väldigt svåra att få tag på. Det visade sig stämma och det blev en del vintageöl bland annat en Duvel från 1986 som hade lagrats mycket bra och smakade gott och länge av plommon och annan frukt.

Heerengeuze var fin, en blend av Cantillon och 3 Fontainen som lagrats 2 år på restaurangen

Steken var god när den väl kom, tur det fanns god öl att roa sig med under tiden. Vi avslutade med en av de mest eftertraktade ölen 3 Fonteinen J & J Oude Geuze Roze, och visst var den god men långt ifrån prisvärd. Kul att ha provat den och inse att den mer lättillgängliga ölen faktiskt är ett fullgott alternativ.

En riktigt grym resa!

Då är bara frågan om det är lönt att jag kämpar för att få in ett bra surölssortiment eller ni hellre vill ha andra öltyper i baren?