Nattligt haveri och uteplatsinvasion

Nu är vi långt inne i juli och värmen verkar ha kommit för att stanna ett tag. Vi säljer många svalkande milkshakes och kalla öl och allra populärast är det att sitta i vår nya lastpallssoffa förstås! Den är nu uppbyggd igen och denna gång i en ännu bättre version. Vi har tripplat säkerheten och hoppas att den ska få stå kvar på sin plats den här gången. Thorsten har sågat av en bit på var och en (så att de ska vara svårare att sälja), en god vän har skruvat ihop dem stadigt med många skruvar och hela härligheten är också förankrad med en låsvajer. Hjälper inte detta, ja då vet vi inte! Vi har också köpt fler dynor och kuddar så nu är det riktigt mysigt att sitta där och de fina växterna har blivit ännu frodigare; vi blir nästan lite avundsjuka på våra gäster som får sitta där och gotta sig… :-). Nu har vi dessutom fixat en vattenslang som vi kan dra ut från baren och vattna växtligheten, betydligt bättre än att springa med hinkar som vi gjorde i början: många hinkar blev det! Att många trivs där är det ingen tvekan om, det är den första platsen som bli upptagen när det kommer gäster och framåt kvällen sitter folk nästan i knät på varandra för att få sitta just där. Härligt, tycker vi! Otroligt rörande är det också att många verkar ha engagerat sig i stölden och erbjudit sig att hjälp till; vi tror också att folk hjälper oss att hålla koll; häromnatten blev vi utstirrade av en förbipasserande när vi höll på att låsa fast grejerna, han verkade tro att det var vi som var tjuvarna, på väg att göra en ny stöt. Innan vi hann lugna honom så var han försvunnen.

Men har man avvärjt en kris så kan man ge sig sjutton på att det dyker upp en ny. Häromnatten vid halv två när vi skulle stänga och gå hem och sova hände det som inte får hända: en av metalljalusierna som skyddar våra stora skyltfönster när vi inte är här spårade plötsligt ur när vi rullade ner den och hängde och flappade sorgligt i vinden. Inget skydd alls, alltså! Detta kan tyckas som en bagatell men inte för oss som hört hela historien om Sugar Ditch ständigt krossade fönster med åtföljande enorma kostnader i självrisk och nära konkurs-situation innan jalusierna kom dit. Och Möllan/Sofielund ÄR fortfarande ett socialt utsatt område med en del stök på nätterna. Vi rullade de eländiga jalusierna upp och ner och försökte få rätt på det men utan att lyckas. Tills slut fick vi ge upp och gå hem men det blev en rätt orolig sömn den natten kan vi säga.Sedan tillbringade vi hela nästa dag med att spåra de som satt upp jalusierna och försöka förmå dem att skicka någon akut mitt i semesterperioden. Inte helt lätt! Efter att ha kopplats hit och dit på företaget och blivit utskällda av en dryg reparatör för att vi störde på hans semester (fast det var växeln som kopplat oss till honom) så fick vi äntligen napp sent på eftermiddagen. En annan mekaniker med hjärtat på rätta stället som råkade vara ute och köra i stan avbröt sin semester och kom susande i shorts för att hjälpa oss. Efter en del vinglande på stegar fick han och Thorsten rätt på den eländiga jalusin och den funkade igen. Puh! Vid en närmare besiktning visade det sig dock att alla våra jalusier sitter snett och behöver en översyn innan fler spårar ur, men det får vi ta itu med efter semestern; vi hoppas de håller tills dess!

Annars fortsätter vi med att beta av vår megalånga todo-lista och vi segar oss långsamt framåt. Nu har vi fått hjälp av en snäll kompis med att måla utrymmet utanför toaletten och en lampa och en skylt har kommit upp så att ni hittar dit. Nya lampor har kommit upp i vår ljusslinga utomhus och det finns numera askfat på uteserveringen. På webben har det också hänt saker, mycket har uppdaterats och nu finns det öllistor för både fat- och flasköl, alla 150 sorterna. Vi har också kommit igång med att röja bakom kulisserna och jobba med att förbättra logistiken i kök och disk. Häromdagen tog sig Johanna tid med att åka och köpa smörjmedel och sedan klänga upp på en stege för att smörja markiserna. Hon var mycket nöjd med sin insats eftersom det var en otroligt gnisslande och gnällande varje gång markiserna skulle vevas upp och ner. MEN, lika besviken blev hon när det inte hjälpte ett smack, det gnisslade lika mycket som förut. Vad göra? Köpa nytt smörjmedel? Då kom Thorsten och frågade försynt om hon provat att smörja VEVEN? Hrmm, nu är det knäpptyst…

Ha det så bra därute i sommarvärmen, hoppas vi ses på Beer Ditch snart. Det finns ju bara två saker som hjälper riktigt bra mot värmeslag: En kall öl eller en milkshake!

 

Stulen soffa och hamburgerkris!

Nu är vi inne på vår andra sommarmånad och glädjeämnen och kriser avlöser varandra. Det är ett rätt intensivt liv att vara pubägare får man säga, inga döda stunder här inte! Att 3/5-delar av familjen Ekne åkte på Roskildefestival i fyra dagar orsakade lite kill i Johannas mage men det fungerade fantastiskt bra med våra duktiga vikarier. Daniel gjorde ett hästjobb i baren efter endast en kort introduktion och till sin hjälp hade han flera duktiga assistenter. I köket hade Johanna hjälp av släktingar och vänner som diskade, serverade och hjälpte till med maten med ständigt gott humör. Vilket gäng! Daniel som tidigare jobbat i en stor och ganska stökig bar på centralt läge i Göteborg uttryckte in förvåning över hur lugnt  och trevligt det alltid är hos oss; även vid stor tillströmning är det alltid en bra stämning utan bråk eller hårda ord. Jo, så är det, det är Beer ditch kunder det, det vill säga NI! Vi har lätt de bästa kunderna i världen!

Lördagsmorgonen blev dock ingen rolig morgon för Johanna. Först hade någon stolle parkerat sin bil i vägen för vår bil så när hon skulle handla till brunchen så kom hon inte ut. Det blev till att ta cykeln till affären och storhandla; större lass på cykel har sällan skådats! När hon vinglat sig fram till Beer Ditch med lasten och livet i behåll kom nästa överraskning: den fina hörnsoffan av lastpallar på uteserveringen var borta! Stulen! Kvar låg två sorgliga lastpallar som var lite defekta och därför inte önskvärda. Vem är taskig nog att göra något sådant? Naturligtvis hade vi insett att detta kunde ske och dagarna innan gjorde vi några halvhjärtade försök att få tag på en vajer och låsa fast pallarna: vi letade igenom källaren efter en vajer vi visste låg där någonstans och när vi inte hittade den cyklade Johanna till Claes Olsson för att köpa en. När de bara hade korta vajrar återstod något av de stora byggvaruhusen på Svågertorp men dit hann vi inte förrän olyckan var skedd, tusan också!

Här visade dock återigen våra kunder/vänner sin storhet. När olyckan lagts ut på Facebook och annonserats på bardisken strömmade det in erbjudanden om nya lastpallar. TACK, alla! Så fort vi hinner ska det köpas in en lång stadig vajer och sedan börjar vi om. Denna gång tänkte vi dessutom skruva ihop pallarna för att ytterligare försvåra för eventuella ohederliga spekulanter. Om det finns någon händig typ därute som har en bra skruvdragare och en stund över så tar vi tacksamt emot hjälp med detta, själva har vi som alla vänner vet tummarna stadigt förankrade MITT i handen! 🙂

Ända sedan vi öppnade har ett annat problem sakta seglat upp på horisonten, nämligen tillgången på vår mest populära maträtt hamburgare. Som vi skrivit om tidigare så får vi inte steka hamburgarna själva eftersom ventilationen inte är bra nog. Istället köper vi hamburgare som förberetts med sous vide-teknik (lagas långsamt på låg värme under vacuum) och som sedan grillas i vår speciella maskin. Den här tekniken har vi tagit över från de tidigare ägarna och resultatet är vi mycket nöjda med, det blir saftiga hamburgare av bra kvalitet. När vi tog över Sugar Ditch så valde vi att byta leverantör eftersom den gamla leverantören inte kunde erbjuda de ekologiska produkter vi vill ha. Det visade sig tyvärr att den nya leverantören inte var särskilt intresserad av att köpa in våra speciella hamburgare. Trots löften om att det ”nog skulle ordna sig” så gick veckorna och bara någon vecka innan det lager vi tagit över från Sugar Ditch skulle ta slut fick vi reda på att det förmodligen inte alls skulle ordna sig eftersom inköpsavdelningen inte ville köpa in vår produkt. Fast kanske ändå och inköpschefen skulle höra av sig. Sedan gick ”vår” säljare på semester och ingen hörde av sig trots upprepade påstötningar från oss. Kris!! Lösningen blev att byta leverantör, tillbaka till de gamla som levererat till Sugar Ditch. De tog emot oss med öppna armar förstås och lovade att bättra sig när det gäller det ekologiska. MEN, eftersom ingen hade köpt hamburgarna på ett tag så hade de stängt den kanalen och nu kommer det ta ett tag innan nya hamburgare kan levereras. I fredags tog våra hamburgare slut och nya kommer ”förmodligen” i nästa vecka. Nödlösningen blev att ta in råa, frysta hamburgare och försteka dem i vår varmluftsugn. Kvaliteten är viktig förstås och därför har vi tagit in de bästa vi kunde hitta, Angusburgare av 100 % nötkött, och testat att försteka för att få den optimala stektiden. Resultatet är inte alls dumt tycker vi och vi hoppas att ni ska gilla dem också. Vi får nog ändå erkänna att våra vanliga burgare är snäppet godare och så fort de finns tillgängliga så är det dem vi serverar igen.

Annars jobbar vi på till tusen för att bli klara med allt som ska fixas och en del har vi lyckats bocka av nu vilket känns otroligt skönt. Missa inte våra nya milkshakedrinkar och vårt förbättrade fika-utbud. Igår kom våra nya fina meny-pärmar med posten så att ni ska slippa stå och bläddra bland lösblad för att hitta det ni söker. En ny lampa har kommit upp utanför toan så att ni hittar dit. Långkoken har vi fortfarande inte hunnit komma igång med och det dröjer nog ännu ett tag, vi beklagar detta men vi har valt att prioritera andra mer akuta saker. Vi har också kvar att få upp toaskyltar och måla utrymmet utanför toaletten, måla om en del stolar, uppdatera öllistorna och få in dem på webben etc, etc. Och så får vi ju börja om från början med lastpallssoffan. Saker och ting får ta den tid de tar, vi hoppas ni har tålamod med oss. På ”helgerna” (söndag-måndag när vi har stängt) försöker vi vila och inte jobba för att vi ska orka i längden, det känns viktigt även om det inte alltid funkar så bra, ibland fuskar vi och smygjobbar lite :-).

Nu börjar en ny pubvecka och vi är laddade till tusen efter vår helg. Vi hoppas att ni är det också och att vi får träffa er på Beer Ditch! Välkomna!

Lönefredag – oj, oj, oj!

Nu har vi varit igång i drygt tre veckor och tycker att vi börjar komma på ett och annat. Visst finns det massor kvar att fixa men mycket har blivit gjort och vi börjar bli lite varma i kläderna. I förra veckan hade vi till och med blivit så kaxiga att vi beslutade att köra fredagen utan extra personal, dvs bara familjen Ekne bakom spakarna. Men då hade vi inte fattat vad lönefredag är! Oj, oj, oj! Kvällen började med att två större sällskap tumlade in samtidigt och ville äta. Vi kämpade på bra och lyckades hålla nere serveringstiderna till max en halvtimme vilket man får vara nöjd med i vårt lilla kyffiga kök. Men sen fortsatte det, och fortsatte och fortsatte. Mer och mer gäster vällde in, det blev fullt på uteserveringen och nästan fullt där inne med.När vi började känna oss riktigt pressade fick vi tre beställningar i rad på fish & chips, vilket är vår mest tidskrävande rätt och sedan var det kört. Väntetiderna blev längre och längre, och någonstans där gjordes det ett par missar i stressen och vi fick göra om. När det var som mest fick några sällskap vänta på maten i en och en halv timme! Det är definitivt INTE OK och det var en ganska slokörad familjen Ekne som samlades för rådslag när kvällen var slut. Första beslutet: Ingen fish & chips när det är som körigast, det tar helt enkelt för lång tid och stoppar upp hela kön. Eftersom vi inte har tillstånd att steka och fritera så kör vi både burgare och fisk i en fiffig maskin, men fisken tar dubbelt så lång tid för en portion som burgarna tar för två! Beslut nummer två: minst en extra person i kök/disk under de körigaste timmarna på fredag-lördag. Beslut tre: omorganisera förvaringen i köket så att logistiken fungerar bättre.

Med hjälp av dessa beslut så hoppas vi att vi aldrig ska uppleva en sådan kväll igen. Ja, varken vi eller de stackars gästerna. Vi får ändå lyfta på hatten för våra trevliga gäster, för de allra flesta tog väntan med gott humör. Vi varnade för långa väntetider och några valde då att gå någon annan stans och äta, vilket var ett klokt beslut om man var hungrig. Vi hoppas att de kommer tillbaka någon annan gång!

Denna helgen kommer dock en ny utmaning. Det är nämligen Roskildefestival! Det innebär att större delen av familjen Ekne lämnar landet för att traska runt i den danska leran och lyssna på musik i fyra dagar tillsammans med goda vänner. Om vi säger att Thorsten firar 30-årsjubileum i år så förstår ni. Nyöppnad pub eller ej, Roskilde missar man bara inte! Kvar står Johanna och Joel med en pub som ska skötas, HUR ska det gå? Jodå, vi tror att det ska gå ganska bra, för vi får god förstärkning! I baren står Daniel med assistent. Han kanske inte har Thorstens djupa kunskap om craft beer men är en van bartender som kan hantera de flesta situationer och ge bra service till alla som dyker upp. I köket får Johanna också bra förstärkning av duktiga och engagerade personer med köksvana, så det kan bli en riktigt trevlig helg! Kom och sätt oss på prov bara; välkomna!