Saker börjar falla på plats!

Nu har vi kommit ytterligare en bit på väg mot öppningen, bara två veckor kvar och spänningen stiger! De senaste dagarna har en hel del fallit på plats. Igår lyckades vi sälja kakdisken till ett litet företag som i sin tur sålde en begagnad ölkyl till oss. De kommer och hämtar och lämnar så slipper vi tänka på det. Skönt! Vi jagar nu en extra frys att ha i källaren och det är bråttom; på tisdag kommer en stor laddning mat som måste ta vägen någonstans! Någon som har en frys till salu? Annars har vi ju alltid vår vän Blocket. Vår nya matleverantör arbetar febrilt med att säkra våra leveranser av hamburgare och tror att de snart har löst våra problem. Skönt! Häromdagen kom vi på att även pommes friten är speciell på Sugar Ditch, den värms i ugn på endast 4 minuter! Inte vilken pommes som helst som funkar här alltså, men även det problemet ska snart vara löst tror vi.

Vi har också varit och tittat på kassaapparater. Det finns en apparat i lokalen som fungerar utmärkt men den är av lite äldre modell. Vi vill gärna ha en pc-kassa där man kan programmera in alla priser, något som känns helt nödvändigt om man ska ha sisådär 100 sorters öl. Det går helt enkelt inte för någon annan än Mr Ölnörd Thorsten Ekne att lära sig vad alla ölen kostar! På pc-apparaten kommer det upp en tydlig meny med alla ölnamnen så man bara kan trycka på rätt ruta, man behöver alltså inte slå in priset. Det går även att dela upp dem i grupper som man själv bestämmer för att kunna hitta dem snabbt. Dessutom kan man lägga in alla inköp som gjorts vid ett visst bord för dem som vill betala när de går, så slipper man skriva upp på lappar som fladdrar omkring. Och så kan Thorsten som ansvarar för bokföringen följa upp alla inköp i Excel på ett bra sätt. En sådan apparat känns som en nödvändighet för att kunna jobba smidigt. MEEN, den kostar en hel förmögenhet förstås och förmögenheter har vi lite ont om för närvarande. Och den kräver en del jobb för att få igång till öppningen; alla öl ska ju programmeras in och så måste vi hinna TRÄNA på att hantera den så att vi inte står där som en skock får när ni, kära gäster, väller in den 7 juni.Skräcken är en lång kö med hungriga och törstiga (och arga!) gäster och en kassaapparat som strejkar…

Häromdagen hade vi planeringsmöte med Bill och Bull, eller rättare sagt Micke och Patrik, våra superhändiga vänner som ska bygga baren. Ja, vi ska ju också vara med som hantlangare, men förmodligen är vi mest i vägen. Har man någonsin sett några personer med tummen placerad precis MITT i handen så är det vi.Tur man har begåvade och hjälpsamma vänner! Eftersom vi gillar återbruk så kommer baren att byggas av gammalt virke som Patrik rotat fram och vid ett besök på Malmö återbyggdepå hittade vi en gammal diskbänk med vask och gamla köksskåp med hyllor för glas och annat. Bardisken kommer att vara av gamla skivor i metall som Micke hittat någonstans. Detta kan bli riktigt snyggt tror vi!

Thorsten har nu även beställt fatanläggningen som ska monteras upp i baren. Som det ser ut så blir det sju kranar varav en med kolsyrat vatten. Sen ska vi borra hål genom golvet ner i källaren och dra slangar och avloppsrör där, på det viset kan vi ha en vask med vattenkran i baren och förvara alla de skrymmande ölfaten i källaren. Mycket praktiskt! VET ni förresten vad slangen som ölen ska gå i från faten till kranarna kostar? Den är värd sin vikt i diamanter, kan vi säga, här gäller det att snåla på centimetrarna!

Johanna fortsätter sin karriär som prao-elev på Sugar Ditch för att lära sig hur allt går till. David och Lotta visar upp det mest enastående tålamod och höjer inte ett ögonbryn ens när hon slår in en hamburgare med öl för 1500 kronor eller häller upp ett glas öl med BARA skum i eftersom hon dragit spaken på ölkranen på fel håll. De förtjänar ett Nobelpris! Och alla gäster är ju också otroligt trevliga och klagar inte när det fumlas i kassan eller någon dricka glöms bort på vägen. Tack, snälla ni, vi lovar att det snart blir bättre! Thorsten har ju lyckligtvis stor vana vid att stå i bar och mycket ölkunskap och det är han som är barchef medan Johanna mest kommer att greja i köket; i alla fall till en början. Sen får vi lära oss varandras jobb efterhand så vi kan rotera. Johanna vill ju också GÄRNA stå i baren ibland, det är ju där man träffar alla trevliga gäster. Och DET ser vi verkligen fram emot!

Det börjar närma sig!

Vi har inte haft tid att skriva på bloggen på ett tag för nu börjar det brinna i knutarna med allt som ska fixas. Den riktigt stora och glädjande nyheten sen sist är att vi fått alkoholtillstånd! Vilken otrolig lättnad! Visst trodde vi att det skulle gå vägen men man vågar ju inte vara helt säker förrän det är klart. Andra praktiska saker börjar också komma på plats som larm, el, kortmaskin, försäkring och liknande. På gång är också utrymningsväg genom bakdörren som krävs för att vi ska få ta in fler i lokalen än de 49 som är godkänt idag. Detta kräver två olika lås (ett är ett krav från försäkringsbolaget, ett är ett krav från brandskyddsmyndigheterna) som ska kopplas till belysningen.Detta måste göras av en fackman och kostar runt 10.000 spänn. Inget vi hade i budgeten direkt men det är bara att hacka i sig. Varför koppla till belysningen? Jo, för att det ena låset måste låsas upp innan gästerna kommer för att de ska kunna komma ut om det blir nödläge. Om om man inte kan tända ljuset i lokalen förrän man låst upp så glömmer man det inte! Lite bökig lösning känns det som, kunde man inte uppfinna en lösning som kräver ETT lås som alltid går att öppna inifrån men inte utifrån?

Andra saker som är på gång är nya skyltar på fasaden med vår logga och så försöker vi sälja den gamla kak-kyldisken i glas som nu står i baren, hittills med klent resultat. Någon som behöver en kakdisk av fint märke? Vår underbara stödtrupp; Micke, Patrick, Magnus, Magnus och Vickan slår sina kloka huvuden ihop med våra för att få en snygg bar på plats i tid och även annat smått och gott som måste fixas i lokalen. Mycket kommer att vara sig likt förstås, det är ju så fantastiskt fint som det är, men en del mindre ändringar kommer vi att göra för vi ska känna att det är vår pub nu.De mintgröna väggarna kommer att målas om i en lite mjukare olivgrön färg och en del nya (fast gamla) saker kommer att komma upp på väggarna, men alla de gamla fina möblerna kommer att finnas kvar. Vi hoppas och tror att både gamla och nya kunder kommer att känna sig hemma hos oss, vi vill ju att Beer Ditch ska vara ert andra (eller första!) vardagsrum.

Det största bekymret just nu är faktiskt hamburgarna. Vi har valt att jobba med en annan leverantör än Sugar Ditch har gjort eftersom vi satsar stenhårt på ekologiskt och de som vi valt har ett mycket större utbud när det gäller ekoreko produkter.Kruxet är att hamburgarna idag grillas i en fiffig och miljövänlig maskin som gör dem perfekt stekta och som vi kan använda trots att vår ventilation inte är i restaurangklass. Men det finns bara två tillverkare i hela världen som gör hamburgare som passar till maskinen och de finns i Danmark. Det får inte vara vilka hamburgare som helst, de är förpreparerade med sous vide-teknik (lång tillagning på låg temperatur i vacuum) för att få en mör och saftig burgare. Och våra nya leverantörer samarbetar för närvarande inte med den danska grossist som tillhandahåller dessa hamburgare och är inte så pigga på att ta hem en ny produkt som bara en kund använder. Hmmm. Nu ska vi försöka övertyga grossisten som Sugar Ditch använder att vi får köpa en enda produkt från dem och inget annat, nämligen hamburgarna. Annars får vi väl se om vi kan åka till Danmark och köpa hamburgarna själva.

Annat som tar upp våra sinnen just nu är till exempel den nya uteserveringen i söderläge. När vi tar över försvinner parkeringsplatsen bredvid och uteplatsen blir nästan dubbelt så stor.Och vad mysigt där kan bli i solen! Nu gäller det att få platsen att kännas som en riktigt skön oas. Mycket grönska och trevliga möbler förstås och samma sköna retrofeeling som där inne. Att bygga en stor hörnsoffa av lastpallar med mjuka dynor att gotta ner sig i står på agendan. I övrigt tar vi gärna emot tips på hur vi ska göra platsen riktigt mysig och grön. Någon som känner någon som är bra på utemiljöer och odling? Gärna någon med lite nytt och spännande tänk kring urban odling. Tipsa oss: johanna at beerditch.com

Den 1 juni tar vi över och sedan har vi stängt en vecka att få allt på plats för den 7 juni smäller det! För att markera att den dagen är speciell och för att vi ska få tid att mingla, träffa våra gäster och prata med er så kommer vi inte att ha vår vanliga meny den kvällen utan en buffé. Den serveras till ett humant pris och sedan finns det god dricka att köpa i baren förstås.Det finns även kaffe och smarrig fika för dem som är sugna på det och våra berömda milkshakes inte att förglömma. Det blir levande musik förstås och så tänkte vi lotta ut lite presentkort på mat och andra fina grejer bland dem som kommer. Ett trevligt inslag blir också besökarna från sällskapet Maltes öltipspromenad där Beer Ditch är en av stationerna. Vi slår upp portarna klockan 15 och håller på till 01, Boka gärna bord via mejl eller telefon (johanna at beerditch.com, 0722-451145) om ni vill vara säkra på att få en sittplats, annars går det bra att mingla i baren. Så missa inte detta, markera i almanackan med stora bokstäver:

7 juni, MYCKET VIKTIG DAG, BEER DITCH ÖPPNAR!

Ölresa till Bryssel – Thorsten berättar

Under förra helgen var jag, Thorsten,  med några vänner i Bryssel.
Målet var att dricka god Lambic (spontanjäst suröl) och det lyckades vi med! 🙂
När vi kommit ner till vår lägenhet med Manneken Fritz (pommesställe) som granne så begav vi oss till den fantastiska puben Moeder Lambic, ett par minuters promenad bort för att dricka lambic på fat och gueuze (en blandning av lagrad lambic) på flaska.
Det var fortfarande varmt ute och vi lyckades få ett bord på uteserveringen.

 MoederLambic

Moeder Lambic

Vi hittade både Cantillon Mamouche och Framboise (lambic med hallon) på fat tillsammans med färsk lambic från flera bryggerier på fat.
Rosé de Gambrinus som Cantillons framboise kallas är en av deras standardöl. Den har jag provat flera gånger förr men aldrig så här färsk på fat, full av färska hallon blev det en av resans bästa öl. Även Mamuche, deras fläderlambic var fantastisk.
Vi skulle till Cantillons bryggerimuseum dagen efter och jag hoppades på att Jean van Roy, ägare och mästerbryggare, skulle vara på plats så jag skulle kunna tjata mig till en ölleverans till Beer Ditch.

Väl på plats dagen efter så var det massor med folk men med lite tur fick jag en pratstund med Jean. Tyvärr hade han inga goda besked att komma med. Han hade helt stopp på att sälja till nya kommersiella aktörer. Han har en efterfrågan som överstiger tillgången med 20-40 gånger (!)
Ja ja, vi får gå på Stene istället då, han tar in Cantillon till Sverige, främst till sitt Akkurat men några lådor borde han väl kunna sälja till oss. Och vem stiger in genom dörren om inte just nämnda Stene. Jag fick en trevlig pratstund med honom men inga trevliga besked. Samma problem, många vill köpa men begränsad tillgång, ingen chans där just nu. 😦

CantillonTunnorLagring hos Cantillon

 

Det blir till att åka ner till Belgien när importtillstånd är på plats och fylla en bil.
På tal om att fylla en bil så fyllde vi i alla fall halva på Cantillon så våra privata Cantillonlager ser i alla fall bra ut.
På Cantillon blev vi bjudna på 50°n-4°e (latitud och longitud till bryggeriet om ni vill åka dit), en lambic som lagrats 2 år på Cognacsfat. Vi hade druckit den tidigare på Moeder Lambic och då blev jag lite besviken, denna gången var den magnifik och en annan av resans höjdpunkter. Intressant hur stämning, ställe och sammanhang kan förändra en öl. Om det nu inte var en sämre flaska vi fick tidigare.

flaskorCantillonCantillonflaskor på lagring

På Cantillon träffade jag även Joel från Poppels bryggeri i Göteborg. Jag frågade hur jag kunde köpa deras öl och även de hade problem med för lite tillgång i förhållande till efterfrågan men lite öl kunde fixas och även kontakter med de andra bryggerierna i Göteborg. Riktigt bra eftersom flera av mina Sverigefavoriter finns där och inte är så vanliga i Malmö. Eventuellt kunde samtransport ordnas till Malmö men vi måste nog åka upp och besöka bryggeriet för rundturen som utlovades och lite ölsnack. 🙂
På kvällen åkte vi till festivalen Die Grote Dorst där enbart lambic erbjöds.
Förutom ölen från amerikanska Alagash då, de gör dessa öl på traditionellt lambic-vis men inte kallar sin öl det utan bara spontaneous beers. Deras tre öl Coolship Red, Resurgam och Cerise är mycket svåra att få tag i och det var roligt att de var där. Dessutom var det 3 riktigt bra öl, helt i klass med belgarna.

allagashTre av Allagash Coolship-öl för avsmakning

Nästa helg är det en annan festival där Allagash, Cantillon och amerikanska Russion River har gjort en WIld Friendship-öl tillsammans. Om någon råkar vara där så ta med en flaska till mig tack!
Det var en mycket trevlig festival där vi vid vårt Malmöbord hann gå igenom det mesta av ölen. Det har sina fördelar att vara 5 som delar.

festivalMalmöbordet på festivalen

Kul att prova olika färska lambics/kriekenlambics (med körsbär) och jämföra olika Gueuze med varandra. Den senaste producenten Tilquin står sig väl och gör mycket bra öl. Kul att den ölen kommer till Sverige. Stort tack även till Constant Companion som ser till att kan hitta Hanssen och DeCam i Sverige. Grymt bra öl, inte minst Hanssens experiment Raspberry som just nu kommit till Sverige. Hoppas den finns kvar att köpa när vi får vårt tillstånd!
Nästa dag skulle ägnas åt besök hos Drie Fontainen och lite mer ölinköp.
Förra gången vi besökte Drie Fontainen var mästareblendaren Armand himself på plats och hans trevliga fru körde runt oss i en skåpbil i jakt på lunch. Så vi hoppades på att få ett snack även denna gång. Det visade sig att han var på plats och att han stolt berättade om det nya bryggeriet och frågade om vi ville se det och smaka på lambicen, det ville vi.  Armand berättade att han själv inte hade några barn som kunde ta över men att Michaël nu hade blivit som en son för honom och det var han som ansvarade för det nya bryggeriet.

MichaëlBlanckaert_poursLambic

Michaël serverar sin nya lambic.

När Michaël kom så började vi skratta och frågade om han kände igen oss. Dagen innan på festivalen hade vi tjatat på att han skulle köra oss till Bryssel i sin van utan att vi visste vem han var. Vi påpekade att förra gången fick vi minsann åka i 3 Fontainens skåpbil och han lovade att köra oss nästa gång 🙂 Det var mycket intressant att se det lilla bryggeriet och höra om de spännande idéerna som finns. Nästa år får vi prova gueuzen men redan nu fick vi prova lambicen och den var mycket bra, den bästa vi provade under resan och det skall bli mycket spännande att följa detta.

lambictunna

Bretten i 3 Fontainens nya lambic fick för sig att sätta fart igen under lagringen

Vi köpte på oss lite mer öl och ölpaté till frukosten för att sedan gå över till 3 Fontainens restaurang som ägs av Armands bror. Där åt jag en god tupp i gueuze tillsammans med 3 Fontainens Geuze 1997 och 2001. Två riktigt bra öl som trots att de var ungefär lika gamla smakade helt olika, intressant.
Nästa anhalt var gueuze museet i Beersel där Patrik hade hört att de skulle ha mycket bra priser. Det hade de och lite mer öl handlades och stuvades in.

Avslutande handling skulle ske i Gent där två av Belgiens bästa ölaffärer skulle finnas enligt Balder. Det var en bit iväg men det var två fantastiska affärer. Jag klarade mig hyfsat ifrån att handla, vågar helt enkelt inte släpa hem mer än lådorna från Cantillon, Drie Fontainen och Guezemuseet 🙂 men det skulle inte vara några problem att fylla bilen bara där.

Kvällens restaurang blev De Heeren van Liedekercke i byn Denderleeuw. Balder hade hört talas om att de skulle ha bra öllista med öl som är väldigt svåra att få tag på. Det visade sig stämma och det blev en del vintageöl bland annat en Duvel från 1986 som hade lagrats mycket bra och smakade gott och länge av plommon och annan frukt.

IMG_4720

Heerengeuze var fin, en blend av Cantillon och 3 Fontainen som lagrats 2 år på restaurangen

Steken var god när den väl kom, tur det fanns god öl att roa sig med under tiden. Vi avslutade med en av de mest eftertraktade ölen 3 Fonteinen J & J Oude Geuze Roze, och visst var den god men långt ifrån prisvärd. Kul att ha provat den och inse att den mer lättillgängliga ölen faktiskt är ett fullgott alternativ.

En riktigt grym resa!

Då är bara frågan om det är lönt att jag kämpar för att få in ett bra surölssortiment eller ni hellre vill ha andra öltyper i baren?